Sjuuuk

Ja, hela helgen har jag varit sjuk. Eller idag har jag varit okej men både fredag och lördag var riktigt jobbiga, sov mest och led för att jag var så snorig men fick inte ta nässpray eftersom man bara får göra det tre gånger om dagen. Och sen hostan som väcker en om natten och som spränger sönder lungorna....

Var hemma från jobbet i fredags, och det var lika bra det hade aldrig orkat med den dagen, imorgon ska jag göra ett försök och hoppas det går alldeles utmärkt.
Har mitt allra första utvecklingssamtal imorgon, läskigt men det är en trevlig förälder så det känns okej.

Dags att hedra

Från att vi är mycket små endast några år vet vi att alla runt omkring oss inklusive vi själva kommer dö. Ändå när det händer så kommer det som en chock något helt oförståeligt.
Jag har förträngt mina känslor länge nu, men nu verkar verkligheten hinna ifatt mig. Jag har låtsas som att det inte är sant, att det är något som min hjärna har hittat på.
Visst har jag gråtit och visst har jag gråtit mycket, men när jag har lugnat ner mig har jag alltid tänkt, ta det lugnt det är inte sant, det har inte hänt på riktigt.

Men det är sant, det har hänt på riktigt jag kommer aldrig mer få ett telefonsamtal av dig, jag kommer aldrig mer få smaka din underbara mat eller dina goda kakor. Du kommer aldrig mer köra med dina små dumma kommentarer som "önska i ena handen", jag kommer aldrig mer få fira jul med dig, du kommer aldrig mer på besök hos mig.

Men jag vill inte att det ska vara slut, jag vill inte behöva vara utan dig. Du betyder så mycket för mig!

Imorgon är det dags att ta farväl, eller som min sambo sa hedra dig och ditt liv. Och jag ska hedra och jag kommer att sakna dig för resten av mitt liv!