tisdag 29 juni 2010

Fri som en fågel

Nu har jag ingen handledare längre. Jag tänker lämna in min uppsats utan handledare. Så håll tummarna för mig när det är dags i augusti!
Jag känner mig så fri! En helt underbar känsla jag behöver aldrig träffa henne igen! Har en så snäll familj som ställer upp för mig till hundra procent och som kommer hjälpa mig nu med uppsatsen. De ska läsa och berätta vad de tycker. Jag är lyckligt lottad som har en så bra familj!

Sitter och tittar på Under solen. gud vad jag älskar den filmen! Den är så fin!
Ikväll kommer det bli skördefest här i lägenheten. Min första egna odlade jordgubbe är nämligen klar för skörd! Wiie vad roligt!

tisdag 22 juni 2010

Intervju

Idag har jag varit på min tredje intervju och det gick rätt så bra tror jag!
Nu får ni alla hålla tummarna för mig!

Imorgon kommer äntligen våra utemöbler att anlända som jag har väntat! Så imorgon kväll är det montering av möbler som står på schemat! Kanske måste jag även ordna upp min uppsats lite då jag har handledarsamtal imorgon... jippi....

Och sen denna j*vla fotboll som går varje kväll sååååååå tråkigt snart kräks jag bara jag ser en boll, okej om Sverige hade varit med men varför måste alla titta när det bara är en massa andra lag med? blä

torsdag 17 juni 2010

Ventilering imorgon

Japp imorgon är det ventilering för de som hade nöjet att få lämna in sin uppsats. Var nära på att börja gråta när jag läste den som jag ska opponera på, min är minst lika bra.
Men ska jag vara ärlig orkar jag inte bry mig nått mer, vem orkar det när man inte kan göra nått?
Jag har iallafall en del att säga på ventileringen och det känns ju bra.

Sitter som vanligt och skriver framför tv:n och just nu är det reklamen från systembolaget som är en sång och ett bevis på vad som kan hända om du dricker för mycket på ett bröllop jag älskar den reklamen men jag vet inte varför.
Idag har jag varit duktig och städat hela lägenheten och ikväll ska jag gå och prata med föreningen, shit vad vuxen jag har blivit!
Om en vecka är det midsommar kul kul!

måndag 7 juni 2010

Förkrossad..

Jag är så ledsen så ledsen.
Det här har varit en av de värsta dagarna i mitt liv och jag längtar tills den är över.
Träffade min handledare idag som trevligt men bestämt säger att hon inte tycker min uppsats är redo att lämnas in nu utan att jag ska fortsätta arbeta med den i sommar och sen lämna in den i augusti. Trodde inte mina öron när hon sa det. Min underbara uppsats som jag är så nöjd med.
Men jo det var sant. Anledningen till detta var att hon har skrivit sina kommentarer nu till min uppsats och det hade jag med förväntat mig.
Det jag trodde sedan var att jag skulle redigera hennes kommentarer och sedan skicka in min uppsats för ventilering, men hon hade andra tankar.
Jag skulle nämligen skicka uppsatsen tillbaka till henne så hon ser mina redigeringar och sedan kan påpeka om det finns yttlerigare någonting att ändra. Och eftersom hon inte bara har mig som sin student så hinner hon inte göra detta tills på torsdag och därför får jag inte lämna in den.
Jag fattar ingenting, varför sa kärringen inte att hon behövde skit mycket tid på sig att läsa uppsatsen då så jag visste att jag behövde göra klart den två veckor tidigare än alla andra så hon han läsa den?
Är så besviken, försökte med allt men nej, jag får inte lämna in den.
Vad ska man med en opponering till om det är handledaren som ska kommentera alla fel?
På min förra ventilering fanns det uppsatser som var värre än mina men de lyckades ju ta sig till ventileringen hur gick det till?

När jag åkte bussen hem var jag helt tom och när jag kom hem kom tårarna. Har aldrig blivit så besviken. Sedan ringde min älskling och tröstade mig och sa att han med tyckte hon var dum i huvudet och att han hade lämnat in uppsatser som var sämre än min.

Så nu är det bara för mig att ändra min uppsats enligt hennes instruktioner och sedan låta den ligga hela jävla sommaren för att till sist få den ventilerad och ur världen.
Men nu ska jag dra en filt över mig, dricka lite kaffe och fundera hur jag ska kunna berätta detta för alla utan att börja gråta för att jag tycker så synd om mig.