Förkrossad..

Jag är så ledsen så ledsen.
Det här har varit en av de värsta dagarna i mitt liv och jag längtar tills den är över.
Träffade min handledare idag som trevligt men bestämt säger att hon inte tycker min uppsats är redo att lämnas in nu utan att jag ska fortsätta arbeta med den i sommar och sen lämna in den i augusti. Trodde inte mina öron när hon sa det. Min underbara uppsats som jag är så nöjd med.
Men jo det var sant. Anledningen till detta var att hon har skrivit sina kommentarer nu till min uppsats och det hade jag med förväntat mig.
Det jag trodde sedan var att jag skulle redigera hennes kommentarer och sedan skicka in min uppsats för ventilering, men hon hade andra tankar.
Jag skulle nämligen skicka uppsatsen tillbaka till henne så hon ser mina redigeringar och sedan kan påpeka om det finns yttlerigare någonting att ändra. Och eftersom hon inte bara har mig som sin student så hinner hon inte göra detta tills på torsdag och därför får jag inte lämna in den.
Jag fattar ingenting, varför sa kärringen inte att hon behövde skit mycket tid på sig att läsa uppsatsen då så jag visste att jag behövde göra klart den två veckor tidigare än alla andra så hon han läsa den?
Är så besviken, försökte med allt men nej, jag får inte lämna in den.
Vad ska man med en opponering till om det är handledaren som ska kommentera alla fel?
På min förra ventilering fanns det uppsatser som var värre än mina men de lyckades ju ta sig till ventileringen hur gick det till?

När jag åkte bussen hem var jag helt tom och när jag kom hem kom tårarna. Har aldrig blivit så besviken. Sedan ringde min älskling och tröstade mig och sa att han med tyckte hon var dum i huvudet och att han hade lämnat in uppsatser som var sämre än min.

Så nu är det bara för mig att ändra min uppsats enligt hennes instruktioner och sedan låta den ligga hela jävla sommaren för att till sist få den ventilerad och ur världen.
Men nu ska jag dra en filt över mig, dricka lite kaffe och fundera hur jag ska kunna berätta detta för alla utan att börja gråta för att jag tycker så synd om mig.